Hundcoachen
Såg på Hundcoachen igår på TV4+, och den andra hunden som var med i programmet var en korsning av Schäfer/Rottweiler/Amstaff... Ägaren var en (fet, överviktig) ensamstående mamma boendes i hyreshus utanför Strockholm. Min tanke är: hur i heela jävla friden tänker folk när de skaffar hund? Varför överhuvud taget bestämemr hon sig för att köpa en hund med den korsningen, som första hund? Eller hund över huvud taget!! Jag blir så fruktansvärt irriterad på folk som skaffar hund utan att veta vad hunden är avlad för. Schäfer är ju en otroligt arbetsvillig brukshund med allt vad det innebär (rapport, apport, skydd osv), Rottweiler är från början en råttjagare, alltså en jävligt snabb jakthund, fast med viss modifikation. Dagens Rottweiler är mer präglade på vaktinstinkten och även de är arbetsvilliga inom bruksgrenarna. Sen har vi amstaffen, en amerikansk ras avlad för att slita sin moståndare i stycken - och inget annat. De här raserna korsade med varandra ger ingen bra kombination för en ensamstående mamma boendes i hyreshus - en trång liten lägenhet.
Hur mycket motion får den stackars hunden tro? Eller ännu viktigare, hur mycket får den använda sin hjärna? Blir den någonsin mentalt trött av att bo i en liten trång lägenhet och gå 2 varv rut parken - dag ut och dag in? Knappast! Hon skulle snarare valt en hund som mer passar hennes livsstil, inte brukshundar korsade med kampund. No No, ingen bra kombination.
Hon skulle snarare valt en ras som inte kräver vare sig mycket motion eller mycket hjärngympa. Hon skulle valt en ren sällskapshund åt sig och sin son. Någon de inte behöver vara rädd för och någon som är lätt för dem att hantera.
Nä, usch och fy för kamphundar alltså. Sen menar jag inte att kamphundar är dåliga hundar, absolut inte. De kan vara hur gulliga och snälla och tillitsfulla som helst. Men då krävs det en "flockledare" som kan guida den hunden i vad den får och inte får göra! En människa som vet vad den ger sig in på och har förhoppningsvis flera års erfarenhet av liknande hundar som verkligen kräver allt av sin ledare! Alltså - ingen bra förstahund med andra ord.
Nu ska jag sluta irritera mig på folk och deras val av hundar! I alla fall för den här gången...
Just nu sitter jag i skolan, har gjort ett gammalt nationellt prov i engelska som en förberedelse för det "riktiga" nationella provet. Om ca 40 minuter börjar min Naturkunskaps-lektion. Idag ska vi gå igenom njurarnas funktion och nervsystemt. Spännande tycker jag :)
I lördags skrev Mats och jag högskoleprovet, det var ganska svårt... Förstår inte riktigt vad de mäter.. Uthållighet eller? Svårt är det i alla fall!! Men det blir väl fler gånger att skriva det är jag rädd för.. Men tror jag har höjt mig lite sen föregående år i alla fall, om nu det är till nån tröst..
Igår följde en tjej från engelskan med mig till stallet. Hon ville rida lite... Hrrm... Jag kan ju börja med att säga att när vi kom till stallet så sa jag att vi skulle börja med att mocka. vad är det undrar hon och jag sa att vi måste ta ut bajset från boxen. Hon bara "äääässschh, vad äääckligt!! Det får du göra" Jag bara... ehh, aa, visst. Sen kom en av stallkattorna och strök sig mot hennes ben, så som hon alltid gör när hon vill bli kelad. Och hon tjejen bara, "vad gör den? Jag är rädd för katter, aaaahh! Jag bara ehhh (igen) den vill bara bli klappad säger jag... Hursomhelst, jag tar in Otto så hon kan borsta honom medans jag grejar med boxen. Jag säger åt henne att borsta ganska hårt, annars kan det kittlas på Otto. vad tror ni hon gör? Jodå, hon borstar så löst och fint, som om det vore en mus hon skulle borsta. Och Otto som är bakskygg hoppar givetvis åt sidan när hon ska "borsta" han på rumpan. Jösses säger jag bara... Sen vågade hon inet göra nånting mer, inte ens klappa honom... Jäkla tönt alltså!
när vi väl kommer ut i paddocken så ska han ju rida då.. Men hon vågar inte ens sätta in foten i stigbygeln för hon vet inte hur man gör.. det slutade i alla fall med att jag red och hon satt på en pall i paddocken och rökte och tjatade om att hon frös som fan. Så jag red kanske i 20 minuter.... Kul dag i stallet med andra ord.
Jag kan ju tillägga att den här tjejen hade med sig handväskan i stallet, till hösilaget, till paddocken. hon släppte den ALDRIG!! jösses....
Nä, det var väl ingen hit det där.. Hur i hela friden kan man vara rädd för katter?? Okej, jag kan förstå det till vis del, men när de smeker sig mot ens ben och vill bli klappade? Nää, det blir nog ingen varaktig vänslap med den där..
Nu är det sluttjatat för den här gången, jag ska snart gå och lära mig om kroppen jag.
Ha det fint!
/ T
Hur mycket motion får den stackars hunden tro? Eller ännu viktigare, hur mycket får den använda sin hjärna? Blir den någonsin mentalt trött av att bo i en liten trång lägenhet och gå 2 varv rut parken - dag ut och dag in? Knappast! Hon skulle snarare valt en hund som mer passar hennes livsstil, inte brukshundar korsade med kampund. No No, ingen bra kombination.
Hon skulle snarare valt en ras som inte kräver vare sig mycket motion eller mycket hjärngympa. Hon skulle valt en ren sällskapshund åt sig och sin son. Någon de inte behöver vara rädd för och någon som är lätt för dem att hantera.
Nä, usch och fy för kamphundar alltså. Sen menar jag inte att kamphundar är dåliga hundar, absolut inte. De kan vara hur gulliga och snälla och tillitsfulla som helst. Men då krävs det en "flockledare" som kan guida den hunden i vad den får och inte får göra! En människa som vet vad den ger sig in på och har förhoppningsvis flera års erfarenhet av liknande hundar som verkligen kräver allt av sin ledare! Alltså - ingen bra förstahund med andra ord.
Nu ska jag sluta irritera mig på folk och deras val av hundar! I alla fall för den här gången...
Just nu sitter jag i skolan, har gjort ett gammalt nationellt prov i engelska som en förberedelse för det "riktiga" nationella provet. Om ca 40 minuter börjar min Naturkunskaps-lektion. Idag ska vi gå igenom njurarnas funktion och nervsystemt. Spännande tycker jag :)
I lördags skrev Mats och jag högskoleprovet, det var ganska svårt... Förstår inte riktigt vad de mäter.. Uthållighet eller? Svårt är det i alla fall!! Men det blir väl fler gånger att skriva det är jag rädd för.. Men tror jag har höjt mig lite sen föregående år i alla fall, om nu det är till nån tröst..
Igår följde en tjej från engelskan med mig till stallet. Hon ville rida lite... Hrrm... Jag kan ju börja med att säga att när vi kom till stallet så sa jag att vi skulle börja med att mocka. vad är det undrar hon och jag sa att vi måste ta ut bajset från boxen. Hon bara "äääässschh, vad äääckligt!! Det får du göra" Jag bara... ehh, aa, visst. Sen kom en av stallkattorna och strök sig mot hennes ben, så som hon alltid gör när hon vill bli kelad. Och hon tjejen bara, "vad gör den? Jag är rädd för katter, aaaahh! Jag bara ehhh (igen) den vill bara bli klappad säger jag... Hursomhelst, jag tar in Otto så hon kan borsta honom medans jag grejar med boxen. Jag säger åt henne att borsta ganska hårt, annars kan det kittlas på Otto. vad tror ni hon gör? Jodå, hon borstar så löst och fint, som om det vore en mus hon skulle borsta. Och Otto som är bakskygg hoppar givetvis åt sidan när hon ska "borsta" han på rumpan. Jösses säger jag bara... Sen vågade hon inet göra nånting mer, inte ens klappa honom... Jäkla tönt alltså!
när vi väl kommer ut i paddocken så ska han ju rida då.. Men hon vågar inte ens sätta in foten i stigbygeln för hon vet inte hur man gör.. det slutade i alla fall med att jag red och hon satt på en pall i paddocken och rökte och tjatade om att hon frös som fan. Så jag red kanske i 20 minuter.... Kul dag i stallet med andra ord.
Jag kan ju tillägga att den här tjejen hade med sig handväskan i stallet, till hösilaget, till paddocken. hon släppte den ALDRIG!! jösses....
Nä, det var väl ingen hit det där.. Hur i hela friden kan man vara rädd för katter?? Okej, jag kan förstå det till vis del, men när de smeker sig mot ens ben och vill bli klappade? Nää, det blir nog ingen varaktig vänslap med den där..
Nu är det sluttjatat för den här gången, jag ska snart gå och lära mig om kroppen jag.
Ha det fint!
/ T
VALPARNA FÖDDA!
Nu är Sunnies valpar födda!!! Det blev nio (tror jag) små underbara valpar. Sunnie ser fruktansvärt stolt ut på bilderna på hemsidan! Valparnas magar är jättegulliga, små runda saker... Valparna är så pass små att de får plats i en vuxen mans hand ;) Nu börjar det hända saker minsann... Och Elin valpar vilken dag som helst..
Gå in på www.guldruschen.com och titta på de underbara små liven :D
/ T
Gå in på www.guldruschen.com och titta på de underbara små liven :D
/ T
Ett tag sen sist
Ja nu var det ett tag sen jag skrev, men det beror på att jag velat lägga in bilder men det har jag inte kunnat göra när jag suttit vid mammas dator, vilket jag ofta råkar göra. Men nu är jag här på min dator, så blir det skriva av! I fredags kväll när Mats och jag åkte hem från stan i beckmörkret såg vi något glimta till på vägen, i nästa stund trodde jag det var en räv och sen såg jag att det var en HUND??... strange... I alla fall, vi tvärbromsade, va inte långt ifrån att vi körde över den stackars hunden! Så fick han följa med oss hem! När vi kom hem, vid 21-tiden, så ringde jag Polisen och sa att vi hittat en hund. Polisen verkade allmänt slö och bara hummade lite och undrade om vi kunde behålla hunden tills vidare... Hundkär som jag är så sa jag naturligtvis att vi kunde behålla honom.. Så vi rotade fram koppel och leksak och sånt där och gick ut med den lille krabaten - som hade muskler av stål!! Vi kunde ju snabbt konstatera att det var någon slags jakthund typ 1-2 år gammal.
Han sov i alla fall tyst och lugnt hela natten, men kl 06.57 börjades det gnälla.. Det var bara för mig att kravla mig upp och gå ut med krabaten, som jag kallade för Pluto. När jag kom tillbaka från promenaden så stod Mats på uppfarten och hojtade nåt om att "de har ringt". Vem då undrade jag? och det var tydligen någon från Falkenbergsområdet som hade ringt och undrat om det vad Bosse vi hittat. Så vi mailade iväg lite bilder på Pluto och en stund senare ringde Bosses husse och sa att det tyvärr inte var Bosse vi hade hittat. Han trodde Bosse var överkörd, han hade sprungit bort i torsdags, och nu var det lördag... usch, jag tyckte så synd om honom.. ;(
En stund senare ringde det igen! Det var en man som tappat bort sin hund Bruno. Jag beskrev Pluto och det visade sig att han hette ju faktiskt Bruno! Så Brunos ägare kom och hämtade "Pluto" och hela historien fick ett lyckligt slut :D
Senare på lördagen åkte Mats och jag upp till stallet. Mats fick äran att mocka Billys box medan jag mockade Ottos. Vi grejade iordning hästarna och sen byggde vi, jag, Ramona och Mats, en hoppbana i paddocken. Mats fick rida fram Otto, sen tog jag över och Ramona och jag började hoppa :D Roooligt är det!! Vi hade en studskombination, ett ensamstående kryss och ett ensamt rättuppstående som vi senare höjde till hela 75 cm. Det kändes mycket högre än det var, kanske för att Otto hoppar 5 meter ovanför hindret :P Kul var det i alla fall, men hästarna var inte i bästa form. De är lite sega nu när det helt plöstsligt blivit så varmt och all deras energi går åt att fälla vinterpälsen. Men kul tyckte de att det var i alla fall :D Mats fick vara hindernisse, det passade oss utmärkt, hehe...
På fredag ska vi rida till stranden om det är bra väder, Det ska också bli kul :)
Här är lite bilder på "Pluto" och hoppningen:
Mats :D
Den lilla studsen :P ( vi höjde faktiskt sen... haha)
/ T
Han sov i alla fall tyst och lugnt hela natten, men kl 06.57 börjades det gnälla.. Det var bara för mig att kravla mig upp och gå ut med krabaten, som jag kallade för Pluto. När jag kom tillbaka från promenaden så stod Mats på uppfarten och hojtade nåt om att "de har ringt". Vem då undrade jag? och det var tydligen någon från Falkenbergsområdet som hade ringt och undrat om det vad Bosse vi hittat. Så vi mailade iväg lite bilder på Pluto och en stund senare ringde Bosses husse och sa att det tyvärr inte var Bosse vi hade hittat. Han trodde Bosse var överkörd, han hade sprungit bort i torsdags, och nu var det lördag... usch, jag tyckte så synd om honom.. ;(
En stund senare ringde det igen! Det var en man som tappat bort sin hund Bruno. Jag beskrev Pluto och det visade sig att han hette ju faktiskt Bruno! Så Brunos ägare kom och hämtade "Pluto" och hela historien fick ett lyckligt slut :D
Senare på lördagen åkte Mats och jag upp till stallet. Mats fick äran att mocka Billys box medan jag mockade Ottos. Vi grejade iordning hästarna och sen byggde vi, jag, Ramona och Mats, en hoppbana i paddocken. Mats fick rida fram Otto, sen tog jag över och Ramona och jag började hoppa :D Roooligt är det!! Vi hade en studskombination, ett ensamstående kryss och ett ensamt rättuppstående som vi senare höjde till hela 75 cm. Det kändes mycket högre än det var, kanske för att Otto hoppar 5 meter ovanför hindret :P Kul var det i alla fall, men hästarna var inte i bästa form. De är lite sega nu när det helt plöstsligt blivit så varmt och all deras energi går åt att fälla vinterpälsen. Men kul tyckte de att det var i alla fall :D Mats fick vara hindernisse, det passade oss utmärkt, hehe...
På fredag ska vi rida till stranden om det är bra väder, Det ska också bli kul :)
Här är lite bilder på "Pluto" och hoppningen:
Mats :D Den lilla studsen :P ( vi höjde faktiskt sen... haha)/ T
Hos uppfödaren
I lördags var vi hos uppfödaren och hälsade på. Det var underbart!! Vi var där i närmare 3 timmar och pratade om allt (hundar) mellan himmel och jord (hundar). Uppfödaren, Madde, var jättetrevlig och det kändes riktigt bra. Vi träffade ju även naturligtvis de blivande vovvemammorna! :D Tjocka valpmagar hade dem... Sunny ska valpa ungefär nu (okej om ungefär en vecka har de ploppat ut, men det är ju typ nu) men Elin ligger några dagar efter. Sunny är parad med Björne, som är undan Elin, som är mamma till Timmie. Björne och Timmie är altså halvsyskon. Elin är Timmies mamma.
Sunny var en riktigt härlig hund, så himla glad och uttrycksfull. Elin var väldigt lik Timmie (eller är Timmie lik Elin?) i ansiktet och det hära med att de båda steppar med frambenen när de blir exalterade. Det var så kul att kunna känna igen Timmie i en annan hund!
Det här ska verkligen bli underbart! Vi ska tillbaka om ca 5 veckor, då har valparna hunnit bli 3 veckor gamla! :D Alldeles ulliga och mjuka...
Nu är det bestämt vad namnet blir i stamtavlan i alla fall, det blir: Guldruschens Flying Girl. Det tyckte uppfödaren passade bra och sa att det kunde vi få registrera henne som :) Roligt, nu har man verkligen varit med från början! Det känns riktigt, riktigt bra! (och kul!)
Från uppfödaren fick vi med dvd:n "Välkommen Valp" samt tillhörande broschyr, så den ska jag se på nu när jag går och lägger mig...
Här kommer några bilder på vovvarna, på bilderna med två vovvsar är den vänstra Elin (Timmies mamma) och den högra, som ligger ner är Sunny...
Sunny med sin köttbullemage :D
Elin och Sunny
Elin och Sunny
By the way, igår var Mats med mig i stallet och var "hinder-nisse", jag hoppade alltså! det var sååå roligt och det gick fantastiskt bra. Otto tycker det är så kul, jag med :D
Nu ska jag drömma mig in i valparnas värld.......
Adios everybody!
/ T
Sunny var en riktigt härlig hund, så himla glad och uttrycksfull. Elin var väldigt lik Timmie (eller är Timmie lik Elin?) i ansiktet och det hära med att de båda steppar med frambenen när de blir exalterade. Det var så kul att kunna känna igen Timmie i en annan hund!
Det här ska verkligen bli underbart! Vi ska tillbaka om ca 5 veckor, då har valparna hunnit bli 3 veckor gamla! :D Alldeles ulliga och mjuka...
Nu är det bestämt vad namnet blir i stamtavlan i alla fall, det blir: Guldruschens Flying Girl. Det tyckte uppfödaren passade bra och sa att det kunde vi få registrera henne som :) Roligt, nu har man verkligen varit med från början! Det känns riktigt, riktigt bra! (och kul!)
Från uppfödaren fick vi med dvd:n "Välkommen Valp" samt tillhörande broschyr, så den ska jag se på nu när jag går och lägger mig...
Här kommer några bilder på vovvarna, på bilderna med två vovvsar är den vänstra Elin (Timmies mamma) och den högra, som ligger ner är Sunny...
Sunny med sin köttbullemage :D Elin och Sunny Elin och SunnyBy the way, igår var Mats med mig i stallet och var "hinder-nisse", jag hoppade alltså! det var sååå roligt och det gick fantastiskt bra. Otto tycker det är så kul, jag med :D
Nu ska jag drömma mig in i valparnas värld.......
Adios everybody!
/ T
Underbar Ridning!!
Igår gick det så fantastisk bra att rida!! Jösses! Det var jag, Ramona och en annan tjej som ska börja rida Ramonas ponny Valli. Först red vi lite dressyr och Otto gick hur bra som helst! Han ville väl visa upp sig för Valli ;) Vi gjorde framdelsvändingar, bakdelsvändningar, öppnor, slutor, ökad o minskad takt, skänkelvikningar, galoppombyten, osv osv.. Han var grymt duktgt, allt bara flöt på! Det var så himla roligt :D
Efter vårt vackra dressyrpass satte vi upp ett hinder, iih!! Skoj skoj var det. Det tyckte alla hästarna också. Först några skutt på en vääääldigt låg bom men sen höjde vi lite och det gick bra. Första gången jag hoppat Otto, skoj var det :D
Nu har jag bråttom, ska iväg till skolan. Det är sån där miljötemadag idag så måste lyssna på nån föreläsning... Hmm... jaja, måste typ åka nu.
/ T
Efter vårt vackra dressyrpass satte vi upp ett hinder, iih!! Skoj skoj var det. Det tyckte alla hästarna också. Först några skutt på en vääääldigt låg bom men sen höjde vi lite och det gick bra. Första gången jag hoppat Otto, skoj var det :D
Nu har jag bråttom, ska iväg till skolan. Det är sån där miljötemadag idag så måste lyssna på nån föreläsning... Hmm... jaja, måste typ åka nu.
/ T
